Provkörning av Toyota Aygo 1,0 VVT-i

Om man vill vara elak kan man säga att nya Toyota Aygo är en facelift. Chassi och drivlina är nämligen baserat på den föregående modellen som kom 2005. Men så pass mycket är förändrat och modifierat, för att inte tala om det nya utseendet, att vi håller med Toyota om att det är en helt ny bil.
Om gamla Aygo var snäll och lite tam i formen har nya Aygo verkligen tagit ut svängarna, i alla fall om du beställer den med färgavvikande front och akter. Då syns du garanterat i trafiken och man kan undra om det är en stor spindel som kommer åkande.
Det var redan med föregående Aygo tänkt att den skulle attrahera ungdomen, vilket den inte gjorde. Nu försöker Toyota igen och formspråket är döpt till J-Playful som ska ge en koppling till den moderna japanska ungdomskulturen som föredrar starka och fria former.
Designen med ett kryss i fronten och valet av individuella tillval har tagits med lekfullt sinne och det går onekligen att personifiera sin Aygo. Mer än tio olika delar kan bytas ut mot alternativa färger och utföranden. Man kan till exempel beställa Aygo med en tygsufflet. Den mest extroverta varianten är den vi provkör, X-cite med Pop Orange lackering och pianosvarta detaljer.

Kors! PeO Kjellström blir så glad över designspråket på nya Aygo att han gör sig till på bild.

Bilar i A-segmentet har tillverkats för att vara praktiska och kompakta och kosta lite. Men de har också ofta saknat charm och utstrålning. Det gör inte Aygo. Dörrar och vindruta är samma på Aygo, C1 och 108. Men Toyota står för 80 procent av delarna till alla tre bilarna.
I stort sett står PSA-gruppen för värme, ventilation och framstolar.
Motorn är som tidigare trecylindrig och på 998 kubik. Fortfarande utan turbo och så kommer det att förbli enligt Toyota. Lite synd tycker jag!
I stort sett är det bara motorblocket kvar från tidigare version. Kompressionen har höjts från 11,0:1 till 11,5:1. Förbränningskammaren har bättre kylning genom nya tändstift. Oljeinsprutningen har förbättrats.

Om man sitter fyra i Aygo blir det inte mycket bevänt med bagageutrymmet men är man bara två så räcker det till även för längre resor än till city.

Mycket jobb har lagts ner på att minska friktionen. Bland annat har en kamkedja med låg friktion och automatisk spännare införts. Ventillyftarna har fått en beläggning som ger jämnare kontaktyta.
Effektmässigt har detta resulterat i en (1) extra hästkraft till 69. Vridmomentet har ökat till 95 Nm från 93 Nm.
Bränsleförbrukningen har sjunkit från 0,44 l/mil blandad körning till 0,41 l/mil. Men nya Aygo är snabbare 0-100 km/h med 14,2 sekunder och toppfarten anges till 160 km/h. Fast bilen kroknade vid 155 km/h på mätartavlan.
Det finns även en ECO-version där förbrukningen sjunker till 0,38 l/mil vilket sker med annan utväxling på fyran och femman samt däck med lågt rullmotstånd.
Som standard säljs Aygo med en femväxlad manuell låda som jag tycker fungerar väl, vilket är ett måste eftersom du måste använda den flitigt för att hålla varvtalet och orken uppe.
Som tillval finns en automatiserad manuell låda som visserligen har kick-down-effekt som en riktig automatlåda, men bilen blir sanslöst slö i starten. Jag försökte utmana en Nissan Micra med en äldre dam bakom ratten vid ett rödljus, men snacka om att jag blev torsk – trots att jag är övertygad om att hon aldrig ens antog utmaningen…
Automatlådan ger också klara vibbar av CVT-låda även om det finns fiktiva växlingslägen. Nej tack.
Aygo har nya lättare paneler som sparar vikt men totalt har ändå vikten ökat med 30 kilo. Detta då bilen är något större än tidigare men framför allt är det förstärkningar i chassit som gjort viktökningen. Tjockare stål har använts och svetspunkterna har ökat med 119 stycken till totalt 544. Detta för att förbättra vridstyvheten och därmed köregenskaperna.

Nå, hur smakar den här anrättningen när den väl är tillagad? Jo tack, ganska bra skulle jag vilja drista mig till att säga.
Vi kan ju först konstatera att det är en utpräglad stadsbil, inte minst tack vare sina yttermått. Icke desto mindre kommer backkamera att erbjudas, första gången i A-segmentet, och det är ett bra tillval eftersom bakåtsikten är noll.
Det går att framföra Aygo även på landsväg och motorväg och i 100 km/h kan två personer fram föra ett samtal utan att skrika. Ljudisoleringen har förbättrats, men det härliga orrandet från trepipen finns tack och lov kvar under acceleration och hög varvning.
På chassisidan har stötdämpare och fjädring justerats så till den milda grad att Aygo kan upplevas som allt för stötig på dålig väg. Men det fungerar väl i kurvor där Aygo hänger med på det föraren begär. Styrningen är också helt okej.

Det går att få sin Toyota Aygo med olika färger på insidan. Bara att välja.

Nya Aygo är en bil som borde kunna intressera både unga och gamla som inte kräver hårresande prestanda och inte avser att göra långresor. Med baksätesryggen i uppfällt läge ryms 168 liter last och det är inte mycket. Ryggen går emellertid att dela 50/50 och helt fälld ryms 580 liter upp till stolsryggens övre kant. Baksätet fungerar faktiskt som transportör av personer upp till 180 centimeters längd. Men är inte direkt favoritplatsen i bilen.
Toyota Aygo är lite dyrare än Citroën C1 och Peugeot 108, men genom åren har det varit Aygo som sålt bäst i Sverige av de tre även om volymen inte är hisnande. Aygo+ kostar 12 900 kronor, och det väljer i stort sett alla. I basversion kostar Aygo 5-d 116 900 kronor.
Runt tusen Aygo per år har sålts och nu siktar Toyota på att sälja 300 per år när bilen introduceras efter nyåret. Det tror jag med!